Jag försöker betrakta Aikido som en del av livet. Den ska inte vara en fanatisk del av mitt liv, utan den ska vara ett naturligt inlägg som att andas eller att umgås med vänner. Den ska inte påverka familjelivet eller arbetet, för Aikido är INTE livet.

Samtidigt har Aikidon påverkat mitt sätt att vara och se på livet. Detta visar sig vara ett stort problem som hindrar mig att umgås med andra människor så som det är brukligt i det "normala samhället".

Vad är dina upplevelser av Aikidoträningen?